Bekantas bekanta

Bekantas bekanta av Mats Strandberg fungerade utmärkt som tunnelbanebok.

Det var kul att Mats Strandberg döpt kapitlen i boken efter kända 90-talslåtar.
Den bästa musiken gjordes onekligen under 90-talet.

Femtio nyanser av frihet

Nu har jag läst "Femtio nyanser av frihet".
 Boken var inte direkt någon blandvändare.

Det är tur att nästa bok är skriven ur Christians perspektiv för jag är väldigt trött på Anastasia. Eller egentligen är jag nog trött på den förvirrade och destruktiva kärlekshistoria som Christian och Anastasia har.

Sen kan jag spy på den unkna föreställningen om det skulle var något romantiskt i att en kvinna offrar sig, både känslomässigt och fysiskt, för att hjälpa en plågade man och göra honom snäll.
Det funkar inte så. Man bör ta hand om sina egna demoner innan man går in i en relation. 

I kväll tittar jag på ...

... "Vi är inte längre där - Sista året med Kent." Vad jag kommer att sakna denna rockgrupp.

Fenomenet GW

Fick Lars Ragnar Forssbergs bok "Fenomenet GW" i julklapp.

Tyckte boken var ganska menlös. I alla fall för mig, som följt GW:s karriär, framkom inga direkta nyheter.
Boken saknade verkligen den åfanism som bra fackböcker och god journalistik har.

Mycket av boken bestod av recensioner, eller citat ur recensioner, av Leif GW Perssons böcker. Sen fanns det även försök till någon slags analys av några av de karaktärer som GW skapat. 

Tycker verkligen inte någon ska slösa sin tid på denna bok.

Skam

Som många andra har jag fastnat för den norska serien "Skam".
Tycker att karaktärerna Noora och Sana är coola. 

I kväll tittar jag på ...

... Kent.

Det kommer nog känns lite vemodigt att ta farväl av Sveriges största rockband.
Kent, och Jocke Bergs texter i synnerhet, har betytt oerhört mycket för mig.

Förvillelser

Ska börja studera till bibliotekarie på halvfart nu till våren så jag tyckte att det kunde vara passande att börja läsa lite mer klassiker.

Därför tog jag mig an Hjalmar Söderbergs "Förvillelser" som ståt i bokhyllan ett tag.
Boken var väl okej. Den sa mig dock inte så mycket.
Jag kanske borde ha läst den när jag var yngre och lättare kunde identifiera mig med känslan att kastas mellan hopp och förtvivlan.

Men jag kan absolut rekommendera boken. Den är välskriven och lättläst.

Smuts

Efter att ha läst Katarina Wennstams reportageböcker blev jag nyfiken på hennes spänningsromaner.

Även om det inte förekommer några bestialiska mord är "Smuts" en av de mörkaste och otäckaste böcker jag läst.

Kan varmt rekommendera  den. 

Panamadokumenten

För en som är intresserad av grävande journalistik är historien om "Panamadokumenten" väldigt intressant.

Förutom att få en inblick i hur arbetet med "Panamadokumenten" gick till fick jag av Bastian Obermayers och Frederik Obermaiers bok "Panamadokumenten" även en liten inblick i hur de rika gömmer undan pengar.

Även om jag tycker att ekonomi är ganska trist så tyckte jag att "Panamadokumenten" var en intressant bok. 

Prime time

Nu har jag läst ytterligare en bok om Annika Bengtzon.

Prime time som är den fjärde boken i serien höll samma still som de tidigare böckerna.

Jag börjar dock tröttna på delarna som handlar om livspusslet och Annika Bengtzons familjeliv. 

På allas läppar

Har nu läst andra delen i IT-girl serien.

Jag är nog inte riktigt målgruppen utan tyckte mest att boken var fånig.

Paradiset

Har nu läst "Paradiset", den tredje delen av Liza Marklunds serie om kvällstidningsjournalisten Annika Bengtzon.

Även om jag ibland kan störa mig på karaktären Annika Bengtzon så gillar jag serien.

Flickan och skammen

Precis som Katarina Wennstams tidigare reportageböcker gjorde "Flickan och skammen" mig arg, ledsen och eftertänksam.

Alla borde verkligen läsa Katarina Wennstams böcker och förhoppningsvis få sig en tankeställare.

I kväll tittar jag på ...

... "På spåret". Ett av mina absoluta favoritprogram.