onsdag 25 april 2018
fredag 13 april 2018
Same Same But Different
Nu säger jag inte att man inte kan/får använda ordet lapp i litteraturen. Om det känns relevant och tillför historien något kan man använda i princip vilka begrepp som helst. Men jag tycker inte att GWs anekdot om hamburgerkedjan Max tillförde berättelsen något.
Och om han nu nödvändigtvis måste trycka in i historien om Max så skulle han väl ändå kunnat nämna att företaget har sina rötter i Gällivare.
tisdag 10 april 2018
I kväll tittar jag på ...
... ” Storuman forever”, ”Elitstyrkans hemligheter”, Sveriges bästa” och ”GWs mord”.
Sen får jag se om jag orkar med ”Idag om ett år”. Om jag måste lyssna på en till kvinna som berättar hur ofullständig och oduglig hon känner sig för att hon inte lyckats klämma ut en unge så spyr jag. Dessa barnlängtande par, som är med i nästan varje avsnitt av ”Idag om ett år”, känns väldigt felplacerade bland de som gjort riktiga kämpar insatser.
Jag tycker inte heller att sjukvården ska hålla på med provrörsbefruktningar och andra fertilitetsbehandlingar. Det finns så mycket vettigare saker de kan lägga resurserna på. Visst kan jag förstå att de finns människor som drömmer om en familj men då kan de väl adoptera. Det finns så många barn som far illa i världen. Att man till varje pris måste föra sina gener vidare känns bara egocentriskt. Och att få barn är ingen mänskligrättighet. För mig är den enda godtagbara anledningen att skaffa barn att man tror sig kunna hjälpa en individ att förverkliga sig själv och sitt liv.
Sen kan jag bli less på detta daltande och vurmande för barnfamiljer. Om någon vill bilda familj så får de hur mycket uppbackning och stöd som helst. Men mina karriärdrömmar kan man håna, förlöjliga och skratta åt. Och det enda stöd som samhället kan erbjuda mig är via arbetsförmedlingen och där har jag bara blivit förnedrad och illa behandlad. Skulle också behöva stöd och hjälp för att mitt liv ska kännas komplett. Men eftersom mina drömmar inte inkluderar ungar och jag inte kan hänvisa till barnen så fort jag vill ha min vilja igenom hamnar jag ständigt längst bak i kön.
Jag har gjort allt som man ska. Har alldeles för många högskolepoäng och en YH-examen men har ändå inte lyckas hitta någon plats i det här samhället. Så min enkla fråga är helt enkelt: vad fan får jag för mina ansträngningar? Ja, jag vet att jag fått mina utbildningar betalda. Men eftersom de inte gett mig något jobb utan bara studieskulder, ångest och ett sockerberoende har jag tyvärr lite svårt att vara tacksam för det just nu.
Sen får jag se om jag orkar med ”Idag om ett år”. Om jag måste lyssna på en till kvinna som berättar hur ofullständig och oduglig hon känner sig för att hon inte lyckats klämma ut en unge så spyr jag. Dessa barnlängtande par, som är med i nästan varje avsnitt av ”Idag om ett år”, känns väldigt felplacerade bland de som gjort riktiga kämpar insatser.
Jag tycker inte heller att sjukvården ska hålla på med provrörsbefruktningar och andra fertilitetsbehandlingar. Det finns så mycket vettigare saker de kan lägga resurserna på. Visst kan jag förstå att de finns människor som drömmer om en familj men då kan de väl adoptera. Det finns så många barn som far illa i världen. Att man till varje pris måste föra sina gener vidare känns bara egocentriskt. Och att få barn är ingen mänskligrättighet. För mig är den enda godtagbara anledningen att skaffa barn att man tror sig kunna hjälpa en individ att förverkliga sig själv och sitt liv.
Sen kan jag bli less på detta daltande och vurmande för barnfamiljer. Om någon vill bilda familj så får de hur mycket uppbackning och stöd som helst. Men mina karriärdrömmar kan man håna, förlöjliga och skratta åt. Och det enda stöd som samhället kan erbjuda mig är via arbetsförmedlingen och där har jag bara blivit förnedrad och illa behandlad. Skulle också behöva stöd och hjälp för att mitt liv ska kännas komplett. Men eftersom mina drömmar inte inkluderar ungar och jag inte kan hänvisa till barnen så fort jag vill ha min vilja igenom hamnar jag ständigt längst bak i kön.
Jag har gjort allt som man ska. Har alldeles för många högskolepoäng och en YH-examen men har ändå inte lyckas hitta någon plats i det här samhället. Så min enkla fråga är helt enkelt: vad fan får jag för mina ansträngningar? Ja, jag vet att jag fått mina utbildningar betalda. Men eftersom de inte gett mig något jobb utan bara studieskulder, ångest och ett sockerberoende har jag tyvärr lite svårt att vara tacksam för det just nu.
torsdag 5 april 2018
I kväll tittar jag på ...
... "Sveriges bästa arbetsförmedling". Ska bli spännande att se vad det är för något. Har själv bara dåliga erfarenheter av arbetsförmedlingen och som det känns just nu så är arbetsförmedlingen det sista stället jag skulle söka hjälp på. Så om det är någon som är i behov av en journalist/researcher som strax har en masterexamen i statsvetenskap är det bara att hojta till. Är öppen för nästan alla jobbförslag.
Sen ska jag titta på "Länge leve demokratin". Tycker att Jan Scherman fått ihop en intressant programserie.
Eftersom jag har ett nästan osunt intresse för verkliga och fiktiva brott kommer jag givetvis titta på "Palme, Träsket och mordrättegångarna".
Efter det kommer jag troligen att bädda ner mig till "Torpederna". Tycker dock inte att andra säsongen av "Torpederna" håller riktigt samma klass som den första.
Sen ska jag titta på "Länge leve demokratin". Tycker att Jan Scherman fått ihop en intressant programserie.
Eftersom jag har ett nästan osunt intresse för verkliga och fiktiva brott kommer jag givetvis titta på "Palme, Träsket och mordrättegångarna".
Efter det kommer jag troligen att bädda ner mig till "Torpederna". Tycker dock inte att andra säsongen av "Torpederna" håller riktigt samma klass som den första.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)