… åttondelsfinalen i fotbolls-VM mellan Sverige och Schweiz.
Håller självklart alla fingrar och tår för en svensk seger.
Schweiz borde väl Jannes gäng kunna rå på, eller?
Förutom för Sverige håller jag tummarna för alla lag som möter Brasilien.
Är nämligen ganska trött på Neymars sjåpande och åjande.
Dessutom vinner jag ett VM-tipset om något annat lag än Brasilien blir världsmästare. Att jag tippade att ”Die Mannschaft” från Tyskland skulle bli världsmästare behöver vi inte tala om. Däremot berättar jag gärna att jag tippade att Sydkorea skulle slå Tyskland. Att det berodde på att jag skrev fel har ingen som helst betydelse. Ett rätt är ett rätt.
Efter fotbollen kommer jag, som den politiknörd jag är, att titta på Jan Björklunds tal ifrån Almedalen. Är dock nästan lika trött på Björklund som jag är på Neymar. Tror att Liberalerna hade vunnit en del om de låtit Birgitta Ohlsson ta över partiledarrollen.
Men jag kommer ändå att med stort intresse lyssna på vad Björklund har att säga. Kommer han prata om skolan? Kommer han att damma av gamla klassiska sound bites som:”Det finns två problem med rysk gas; det ena är att det är gas. Det andra är att den är rysk.”?
Det lär visa sig i kväll.
Tycker att de två partiledare som, än så länge, har hållit sina Almedalstal i år har gjort det bra. Ulf Kristersson gjorde, trots lite premiärnerver, ett stabilt och statsmannamässigt intryck.
Fast det kändes lite tillgjort när han försökte vara folklig och prata fotboll. Har svårt att se honom på en sportbar i typ Hökarängen. Han är nog mer för tjocka pretentiösa böcker och rapporter och utredningar än fotboll. Och vad är det för fel med det? Tycker att akademisk kunskap har underskattats alldeles för länge i Sverige. Tycker snarare att det finns ett utbrett akademiker förakt än ett ”arbetar” förakt i det här landet.
Jonas Sjöstedt höll ett fint och ideologiskt tal. Fast det är lätt att vara idealist i opposition men betydligt svårare i regeringsställning. Se bara på hur det har gått för Miljöpartiet.
Och lika lätt som Jonas Sjöstedt kan få opinionen med sig i sin kamp mot läckage ifrån välfärden och oseriösa aktörer i den offentliga sektorn. Lika svårt kommer han få med opinionen rörande vänsterpartiets släpp fångarna loss, det är vår attityd i kriminalpolitiken.
Tydligaste blev det när Petter Ljunggren, programledare för Opinion Live, efter Belinda Olssons intervju med Jonas Sjöstedt kände sig tvingad att förtydliga var Sjöstedt och vänstern stod i kriminalfrågan. Att det faktiskt inte var så slapphänta som det kanske lät. För ingen vill i dag, som tur är, anklagas för att vara ”soft on crime”.
Nej, nu är det dags att sluta dalta med brottslingar och satsa på oss som sköter oss och låta de kriminella betala för det.
Jag som bor i ett av de "särskilt utsatt områdena" blir också trött på vänsterns svårigheter att ta problem här på allvar. Jag känner mig periodvis väldigt otrygg och begränsad i mitt område.
Slutligen tycker jag att formatet ”Opinion live”har gjort sitt under Almedalen. På vilket sätt skulle väljarna bli mer informerad och hjälpta att fatta mer genomtänkta beslut av att Belinda Olsson spelar fotbollsspel med partiledarna?
Eller av att Gudrun Schyman och Ann Heberlein förvirrat försöker förklarar hur världen ser ut för varandra? Eller av att Sakine Madon och Rosanna Dinamarca skriker åt varandra?
Programmet kan inte ens klassas som bra underhållning.
Nej, Public service borde kunna mycket bättre än så.
