torsdag 23 maj 2013

Efter nattens bränder

Jag har bott i Kista i drygt tre år och har fram till nu trivts alldeles utmärkt här. Gillar verkligen mångkulturen och alla de olika typer av människor man träffar på i Kista Galleria. Där hänger både ”förortskids”, skäggiga studenter och kostymnissar. Uppskattar också att ha ungefär lika långt till pulsen och kommersen i Kista Galleria som till lugnet och kossorna på Järvafältet. Och jag fullkomligt älskar att man i Kista har valt att bygga på höjden. Alla, och då menar jag verkligen ALLA, som jag lurat att åka till Kista för första gången har blivit positivt överraskad. Kista har charmat både innerstadsbor som trott att de skulle bli rånade och nerslagna så fort de klev på blå linjen och människor från andra delar av landet. Eftersom jag och min sambo har trivts så bra i Kista har vi inte haft några planer på att flytta härifrån. Men efter den senaste tidens händelser vill jag inte bo kvar här. Så när jag har pluggat klart och fått ett jobb kommer jag och min sambo leta oss mot innerstaden och ett område där den privilegierade vita medelklassen bor. Kista har nämligen förändrats och förändringen gick fort. Det är inte längre samma levande och positiva område. Nu upplever jag bara, hat, frustration och uppgivenhet. Jag känner mig inte heller längre trygg här ute i förorten. Och om något skulle hända kan jag då räkna med att brandkåren, ambulansen och polisen skyndsamt kommer till undsättning? För varför skulle de rycka ut hit med fara för sina liv? Jag är i alla fall tacksam över att de än så länge gör det. För det förtjänar de all heder och högre lön.

Ni terrorister som vandaliserar vad hoppas ni få ut av det? Nu har ni i stort sett hela Sveriges, och en del av den övriga världens, uppmärksamhet. Så ut med det: ”Vad fan är det ni vill?”

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar